Tågresa från hell....

...nu sitter jag här vid datorn och väntar på att mina älsklingar skall komma hem! ..ok, spolar tillbaks 2 dygn...

Jag kände det första gången presis innan Karlstad (mor och far kjörde oss till Kongsvinger så att vi inte behövde byta tåg i Oslo) en ulmande känsla av att ngt. var fel, jag ringde hem för o fråga om de mådde bra eller om de också kände ngt. Som tur var så sov både Saga och Oliver i sina stoler då jag första gången fick springa in på tågtoan, som jag kräktes ner.... Gjorde ett tappert försök att städa upp efter mig, men det var i prinsip omöjligt.
Gick tillslut bort till min plats, tänk om barnen vaknar och blir rädda för att jag inte är där? Jag drack lite mera vatten, men fick springa igen... När jag kom tillbaks nästa gång var Oliver vaken, men som tur är så är han ju så cool, så när jag plötsligt slängde honom bort till en tant och sa att jag mådde dårligt, tittade han bara på henne o log. (roligt hur jag snabbt kollade på de som satt i min lugar, och valde tanten, iställetför 3 killar som också satt där)

Jag mådde superdårligt och fick springa igen, när jag kom tillbaks till min plats hade tanten gått av och en av killarna hade tagit Oliver, men han var fortfarande glad... Saga sov fortfarande...jag ringde P för att fråga om han ville hämta mig i Södertälje iställetför Stockholm, vi skulle ses om ca. 1 timme!!
Jag kämpade på, försökte packa lite av våra saker, imellan toabesök. När det var 15 min kvar tills vi skulle anlända Södertälje, gick jag med Oliver bort till hans vagn.... och det var där jag svimmade...
Jag låg nede på golvet, och fick med mig allt som hände fast jag kunde inte röra mig.
De packade alla mina saker, de ringde o pratade med P, klädde på Oliver, och när tåget stannade väckte de Saga och bar ut henne till P där han väntade på perrongen. Jag kunde inte gå, smärtan var så stor..P ringde till ambulansen som kom o tog mig med till Södertälje sjukhus. P ringde sin mamma o pappa som var supersnälla kom o tog hand om barnen, så han kunde stanna med mig.
Efter en lång stund fick jag tilslut en spruta i rumpan mot smärtan, en läkare undersökte mig och konstanterade att jag möjligen hade fått basiluskuskuskus..eller vad det nu var han kallade denna "mycket smittsamma tarmsjukdom"
Pga. smittrisken kunde de inte ha mig där så de beordrade P att köra mig till Huddinge sjukhus där de kunne ge mig rätt vård!!
....och givetvis ville de inte ta imot mig där, då de trodde det bara var en helt vanlig vinterkräksjukan.
..för att inte smitta någon har jag nu ligget här hemma i ensamhet med diare o kräkningar i snart 2 dygn,(P och barnen är på landet)Oliver har fått mjölkärsättning och jag har pumpat ut mjölk, och efter att Ak kom förbi med alvedon, vätskeersättning och soppa, är jag på bättringens väg...Hurra!!

Nu väntar jag bara på att mina älsklingar skall komma hem så att jag får krama om dom!